Närmare eller osams vid nästa avfart:…

Varje vänskap har några frågor som ingen ställer. Vad du egentligen tyckte om deras ex. Varför du faktiskt ställde in i mars. Vem av er som alltid får sin vilja igenom och låtsas att det inte är så. Sök på ”obekväma frågor att ställa till vänner” så hittar du hundratals, men nästan inga råd om hur du ställer en utan att det blir helt tyst i rummet. Tricket som fungerar, särskilt i en bil, är att inte ställa frågan alls. Låt alla gissa svaret i stället. Det är så Vad skulle jag säga? spelas i MileSmile, och tre nya kortlekar riktar det mot frågorna folk undviker.

Så fungerar spelet

En person sitter i heta stolen. Appen läser upp en fråga om den personen, till exempel ”Vilken är den påhittade ursäkt jag oftast använder för att slippa undan planer?” Alla andra gissar högt vad personen kommer att svara. Sedan ger den som sitter i heta stolen det riktiga svaret.

Det är hela spelet. Inget protokoll, ingen spelplan, inget att förbereda. Det som får det att fungera är ordningen: gissningarna kommer först och sanningen sist.

Varför gissningar gör en svår fråga mjukare

Fråga någon rakt ut vilket som är deras mest småaktiga agg, och du har satt dem på pottkanten. De måste bestämma, inför alla, hur ärliga de ska vara, och de flesta spelar säkert. Låt bilen gissa i stället, så flyttar trycket. Under större delen av rundan lyssnar den i heta stolen bara, medan andra tar risken. När det är dags för det riktiga svaret har bilen redan sagt fyra vildare saker än något personen tänkte erkänna, och sanningen låter snäll i jämförelse.

Gissningarna är dessutom det roliga. Att någon gissar fel om dig är kul. Att någon gissar rätt är lite oroande, och också kul. Hur det än går lär du dig något om hur dina vänner ser på dig, och det är ofta mer intressant än själva svaret.

Och en turordning ändrar stämningen. En fråga som skulle kännas som ett bakhåll vid middagen känns som en spelrunda när det finns en het stol och ett avslöjande. Formatet ger folk lov att vara lite modigare än de skulle vara i ett vanligt samtal, och det är den enda anledningen till att djupa frågor som de här alls blir besvarade.

Tre kortlekar för frågorna folk undviker

Det här är frågorna folk hoppar över för att de låter som bråk. Varje kortlek är skriven för en annan grupp, och ingen av dem är ute efter att chocka någon. De handlar om det som alla halvt vet och ingen säger.

Lik i garderoben, för vänner

Lik i garderoben är för vänner som tror att de redan känner varandra: gamla agg, hemliga åsikter, det du aldrig erkände. ”Vilket är det mest småaktiga agg jag fortfarande bär på, skulle jag säga?” möts av ett stön och sedan en mycket detaljerad historia om en födelsedag 2019. ”Vilken åsikt håller jag för mig själv bara för att slippa bråka med er?” brukar starta just det bråk den skulle undvika. Det gör inget. Ni sitter i en bil, och ingen kan storma ut.

Det vi inte säger, för par

Det vi inte säger är för två personer som delar hem, kalender och en kort lista över ämnen de hela tiden går runt. Små irritationer, hemliga önskningar. Om du har letat efter obekväma frågor att ställa till din partner är de här snällare än de ser ut, eftersom din partner måste gissa först. ”Vad ber jag om ursäkt för bara för att avsluta grälet?” landar helt annorlunda som en gissning än som en anklagelse. ”Vad skulle jag säga är det vi båda undviker att prata om?” är en att spara till en lång, tyst sträcka på motorvägen.

Oss emellan, för kollegor

Oss emellan är versionen som funkar på jobbet: möten, feedback, de oskrivna regler som varje kontor bygger på. Obekväma frågor att ställa till kollegor går oftast snett för att de blir personliga. De här håller sig till jobbet. ”Vilket återkommande möte skulle jag säga borde ha varit ett mejl?” är en säker öppning på väg till en konferens. ”Vad skulle jag säga är den verkliga anledningen till att projekt här blir försenade?” är där det blir intressant, och där spelreglerna nedan spelar störst roll.

Spelregler som gör att det förblir ett spel

Frågor som de här behöver några regler, sagda högt före första rundan. Det tar tio sekunder, och det är skillnaden mellan en resa folk pratar om i flera år och en de helst vill glömma.

Alla får stå över. Den som sitter i heta stolen kan säga ”pass”, och rundan går vidare utan att någon förklaring krävs. Ett spel där man inte kan stå över är ett förhör.
Djärvt, aldrig elakt. En gissning får vara fräck. Den ska inte vara det du vet skulle göra riktigt ont. Om du inte skulle säga det rakt till personen medan hen skrattar, låt bli.
Inga namn på jobbet. Med ”Oss emellan” pratar ni om möten och vanor, aldrig om en namngiven kollega som inte sitter i bilen. ”Måndagsmötet” går bra. ”Johans måndagsmöte” gör det inte.
Föraren rör inte telefonen. Billäge läser upp varje fråga högt, så föraren gissar och svarar högt som alla andra, med blicken på vägen och händerna på ratten. Nästa fråga är ett tryck på knapparna som redan sitter på ratten, så ingen ber föraren titta på en skärm, inte ens när det blir som bäst.

Vilka det passar för

Det här spelet kräver folk som redan känner varandra lite, för det måste finnas något att gissa utifrån. En bil full av främlingar ger mest felgissningar och inte mycket mer. Börja med något lättare med dem.

Det behöver också tid. De två första rundorna är försiktiga. Någonstans runt den femte slutar folk skydda sig själva och börjar gissa på riktigt, så en körning på en timme eller mer ger spelet utrymme.

Och det passar inte i alla lägen. Om någon är trött, orolig eller har haft en tuff vecka är en kortlek med saker vi inte säger fel val. Spela något enkelt och spara de här till den bra delen av resan.